Fuuuucking off!

Jag har haft en jäävla pissdag idag. Jag började dagen med att tappa min telefon i backen så att heeeela displayen sprack! Kul, verkligeeeeen!!! Så helt pissed på det. Sen har jag haft problemet med att skaffa mig en bil till i morgon när jag ska jobba...! Jag pallar inte! Varför, när det liksom börjar gå bra på riktigt så vänder det helt plötsligt. Bara sådär! .. Jämt är det så. Kan man inte få ha de bra en fuuuuucking längre tid liksom.. nej tydligen inte! Pissa på allt. Händer det nå mer innan veckan är slut, så skojar jag inte om att jag flyttar härifrån !
Och den där jävla karman, den dödar mitt liv. Jag har inte gjort någor för att förtjäna det här!

Ingenting kan stoppa mig nuuuuu!

Jag hann komma hem, fira valborg, åka till Stockholm och hälsa på Mam. Sen kom jag hem på torsdagen, åkte till Le Parc för att diskutera jobb. Big no där. Det blev torsdagskväll och dom hade kris på Attendo. Pappa fixade så jag fick hoppa in. Trots min låga ålder tog dom in mig och gav det en chans. Funkade det skulle jag få fortsätta.  Det ända jag tänkte på var, "Gör det bästa nu så du får fortsätta, ge allt". Exakt så gjorde jag! Nu sitter jag här, en vecka senare och har jobbat i princip varje dag sen dess.
Det komiska är att anledningen varför dom hade sådan panik var för att ingen klarar av klienten och passet. Passet innebär vaken natt, tsm med exorcisten. Absolut inte sova! Där satte dom lilla mig. Och jag klarade det.
Kan säga att jag har väl inte sovit många timmar senaste veckan. Det har verkligen blivit upp och ner med dygnen. Har liksom inte vetat vad som är in o ut, upp o ner. Men så är det väl i början tills man kommer in i det hela.
Annars trivs jag jätte bra. Sjukt bra måste jag säga.
Just nu jobbar jag från 2100-0900. Vaken natt. Men eeyyy, min klient sover hemma i lägenheten inatt och där har vi ingen bemanning. Så vad gör jag? Sitter och chiilllar i gröna stugan tsm med pappa faktis. Jag kan inte klaga, inte idag iaf. Att jobba vaken natt med min klient är inget mindre än, fruktansvärt jobbigt, inte alltid men ibland.
Jobbet är för tillfället i Rimbo där vi har två ärenden i två olika hus. Det "gula", där jag jobbar och sedan det "gröna", varav där pappa jobbar. Huset ligger cirkus 300 m från varandra. Men det är latch!
Jag har inte träffat mina fina vänner på över en vecka. Jag saknar livet ur mig efter dom. Men nästa vecka kommer jag ta mig tiden att hinna se dom fina..
I morgon åker jag iväg till okänd ort. Det kommer bli.... vad det kommer bli....
Nu ska jag titta lite på teve sen sova kanske... ska upp tidigt i morgon..!
Ciao!

Im coming home, im coming home. Tell the world that im coming home.

Teneriffas cirkus sju månader bjöd på allt. Har haft en av dom bästa sju månaderna i mitt liv.
Det var sol, bad, jobb, fylla, vänskap, intriger, kärlek och bara helt underbart. Ëxakt så som livet ska vara. Känner att jag inte ångrar en enda dag där nere.
Träffade så mycket folk som nu kan räknas som ett par nya vänner i sitt liv som jag lätt skulle kunna åka och hälsa på och som jag helt enkelt skulle kunna bjuda hem.
Jag vill tacka alla som som gjorde allt möjligt där nere. Och ett tack till er alla som kom ner och hälsade på.

Vi skulle åka hem. Den 28 April. det blev helt ändrat. För att göra en lång historia kort gör vi såhär. Vi mellanlandade i London. Från början skulle vi ha mellanlandat i sisådär 2 h, men fucking Ryan Air ändrade vårat flyg från London till Skavsta. Det blev iaf ändrat och vi blev kvar i London till 13.30 dagen efter.
  Hursomhelst så blev det one night in London. Tackar verkligen dig Magnus för en heltoppen kväll.
Och jag säger såhär. Ryan air fuckade mitt och Rebeccas liv, så nu pissar vi på dom och flyger aldrig med dom igen! Punkt.





Hem kom vi. Jag blev bemött av världens bästa familj. Vi samlades nere på Gullans, av alla ställen och umgicks. Helt underbart. Alle och Jensa joinade oss också. Självklart eftersom att dom tillhör ju min familj. 
  Efter det blev det hem. Tog det lugnt. Hade inte en ork i kroppen att göra någonting förutom att lägga mig i min efterlängtade säng. Det var totalt himmelriket måste jag säga. Tyvärr var det nästintill första natten på sju månader som jag fick somna helt själv. Som tur var kom syrran hem mitt i natten och sov med mig. Så helt ensam var jag ju trots allt inte.

Dagen med stort D som vi så längtat efter. Valborg. Det var bestämt att ha champagne-frukost tillsammans med bästaste ligan. Fick skjuts hem till Kippis vid halv åtta tiden där det var bestämt att vi skulle vara. Alla tjejerna kom och vi alla var återförenade igen. Bästa känslan någonsin! Jag älskar er av heeela mitt hjärta!

Vid tolv tiden begav vi oss ner mot ekomoikumparken. Som är trots allt tradition. Träffade på massa vänner, nya som gamla. Stora höjdpunkten var dock att jag fick träffa min AG igen. Som nu för tiden klassas som min N. Överlycklig. Därefter blev det en sväng till Kippis och sedan vidare till Liggargatan där det var stor hemmafest.
Kvällen slutade underbart då jag fick sova med min N.
Så valborg kan helt enkelt beskrivas med ett ord. Underbar!

Dagen efter hade vi myshäng hemma hos Kippis. Åh jag bara älskar att vi är så underbara. Helt perfekt dagen-efter. 
På kvällen tog vi en fika på stan tillsammans med Pia som vi träffade i Salvador, Brasilien. Sjukt stört.








Så känslorna med att vara hemma då. Jag vet inte. Dom är så blandade. Känner jag mig rätt så kommer jag tröttna snart. Jag vill inte vara kvar i Uppsala. Vem vet, jag kanske beger mig inom kort någonstans. Jajo.

Nu ligger jag hemma hos Mamma och bara tar det lugnt. Har legat i soffan hela dagen och inte rört mig ur fläcken. Jag kommer strax sträcka mig till sängen. No more.

Ciao!


RSS 2.0