Im coming home, im coming home. Tell the world that im coming home.

Teneriffas cirkus sju månader bjöd på allt. Har haft en av dom bästa sju månaderna i mitt liv.
Det var sol, bad, jobb, fylla, vänskap, intriger, kärlek och bara helt underbart. Ëxakt så som livet ska vara. Känner att jag inte ångrar en enda dag där nere.
Träffade så mycket folk som nu kan räknas som ett par nya vänner i sitt liv som jag lätt skulle kunna åka och hälsa på och som jag helt enkelt skulle kunna bjuda hem.
Jag vill tacka alla som som gjorde allt möjligt där nere. Och ett tack till er alla som kom ner och hälsade på.

Vi skulle åka hem. Den 28 April. det blev helt ändrat. För att göra en lång historia kort gör vi såhär. Vi mellanlandade i London. Från början skulle vi ha mellanlandat i sisådär 2 h, men fucking Ryan Air ändrade vårat flyg från London till Skavsta. Det blev iaf ändrat och vi blev kvar i London till 13.30 dagen efter.
  Hursomhelst så blev det one night in London. Tackar verkligen dig Magnus för en heltoppen kväll.
Och jag säger såhär. Ryan air fuckade mitt och Rebeccas liv, så nu pissar vi på dom och flyger aldrig med dom igen! Punkt.





Hem kom vi. Jag blev bemött av världens bästa familj. Vi samlades nere på Gullans, av alla ställen och umgicks. Helt underbart. Alle och Jensa joinade oss också. Självklart eftersom att dom tillhör ju min familj. 
  Efter det blev det hem. Tog det lugnt. Hade inte en ork i kroppen att göra någonting förutom att lägga mig i min efterlängtade säng. Det var totalt himmelriket måste jag säga. Tyvärr var det nästintill första natten på sju månader som jag fick somna helt själv. Som tur var kom syrran hem mitt i natten och sov med mig. Så helt ensam var jag ju trots allt inte.

Dagen med stort D som vi så längtat efter. Valborg. Det var bestämt att ha champagne-frukost tillsammans med bästaste ligan. Fick skjuts hem till Kippis vid halv åtta tiden där det var bestämt att vi skulle vara. Alla tjejerna kom och vi alla var återförenade igen. Bästa känslan någonsin! Jag älskar er av heeela mitt hjärta!

Vid tolv tiden begav vi oss ner mot ekomoikumparken. Som är trots allt tradition. Träffade på massa vänner, nya som gamla. Stora höjdpunkten var dock att jag fick träffa min AG igen. Som nu för tiden klassas som min N. Överlycklig. Därefter blev det en sväng till Kippis och sedan vidare till Liggargatan där det var stor hemmafest.
Kvällen slutade underbart då jag fick sova med min N.
Så valborg kan helt enkelt beskrivas med ett ord. Underbar!

Dagen efter hade vi myshäng hemma hos Kippis. Åh jag bara älskar att vi är så underbara. Helt perfekt dagen-efter. 
På kvällen tog vi en fika på stan tillsammans med Pia som vi träffade i Salvador, Brasilien. Sjukt stört.








Så känslorna med att vara hemma då. Jag vet inte. Dom är så blandade. Känner jag mig rätt så kommer jag tröttna snart. Jag vill inte vara kvar i Uppsala. Vem vet, jag kanske beger mig inom kort någonstans. Jajo.

Nu ligger jag hemma hos Mamma och bara tar det lugnt. Har legat i soffan hela dagen och inte rört mig ur fläcken. Jag kommer strax sträcka mig till sängen. No more.

Ciao!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0